Högupplöst ljud är ett begrepp du kommer att stöta på ganska ofta när du jämför olika högtalare eller ljudformat. Som du troligen har gissat handlar det om ljud av hög kvalitet. Men hög jämfört med vad? Svaret är inte helt självklart.

Vi börjar med några referenspunkter. Högupplöst ljud låter bättre än ljud av MP3-kvalitet. Det låter till och med bättre än ljud av normal cd-kvalitet, som en gång ansågs tillräckligt bra för att fånga alla ljudkomponenter som kan uppfattas av det mänskliga örat. Numera vet vi att många människor kan uppfatta ännu mindre skillnader i kvaliteten än vad cd-skivor kan återge, vilket osökt leder oss till en fungerande definition av högupplöst ljud.

Enkelt uttryckt gäller följande: om ett digitalt ljudspår lyckas överskrida kvaliteten hos ett normalt cd-spår så klassas det som högupplöst ljud. ”Kvalitet” kan kännas som ett subjektivt begrepp, men vi kan bedöma kvaliteten hos ett ljudspår med två objektiva mått – bitdjup (som mäts i ”bits” eller bitar) och samplingsfrekvens (som mäts i kilohertz eller ”kHz”).

Vad är högupplöst ljud?

Högupplöst ljud definieras vanligtvis som ljud som fångar mer av originalspårets subtila nyanser och detaljer än vad som är möjligt med normal cd-kvalitet. I praktiska termer innebär detta en mer omslutande musikupplevelse med större detaljrikedom och klarhet. I tekniska termer innebär det bitdjup på minst 24 bitar och samplingsfrekvenser på minst 48 kHz – högre än den normala cd-kvaliteten som är 16 bitar och 44,1 kHz.

Du kanske tänker att detta bara är siffror. Men det är viktigt att du förstår dig på bitdjup och samplingsfrekvens om du vill ha bästa möjliga lyssningsupplevelse.

Bitdjup och samplingsfrekvens: de viktigaste faktorerna för ljudkvaliteten

När vi pratar om ljudkvalitet menar vi egentligen hur fullständigt och exakt ett ljudspår fångar ljudet av en liveinspelning. Ju bättre kvalitet, desto mer känns det som om du faktiskt befinner dig i rummet när låten spelas live.

När ljudtekniker spelar in liveljud i digitala ljudformat vill de normalt fånga så mycket av det dynamiska omfånget och frekvenssvaret som möjligt. Det dynamiska omfånget är skillnaden mellan det tystaste och mest högljudda ljudet som en inspelning kan återge. Frekvenssvaret mäter hur väl ett ljudspår kan återge frekvenser från den djupaste basen till den högsta diskanten.

De två faktorerna motsvaras av varsitt specifikt mått: bitdjup respektive samplingsfrekvens.

• Bitdjupet beskriver hur många pyttesmå bitar av information (dvs ”bitar”) som ingår i varje ögonblicksbild av en ljudvåg. Ju högre bitdjup, desto större dynamiskt omfång har ljudet – med andra ord, desto lättare blir det att uppfatta de mest högljudda och tystaste tonerna.
• Samplingsfrekvensen anger hur många ögonblicksbilder (”samplingar”) som tas av den ursprungliga ljudvågen. Ju högre samplingsfrekvens, desto fler av originalinspelningens detaljer fångas av spåret. Högre samplingsfrekvenser fångar och återger dessutom mer högfrekventa toner.

Som vi nämnde ovan har högupplösta ljudfiler normalt ett bitdjup på 24 bitar och en samplingsfrekvens på minst 48 kHz. Båda dessa är betydligt högre än normal cd-kvalitet, som har ett bitdjup på 16 bitar och en samplingsfrekvens på 44,1 kHz.

Bilden nedan visar hur en 24-bitars inspelning faktiskt fångar ett större dynamiskt ljudomfång. Du kan föreställa dig detta som att använda ett större fiskenät för att fånga mer fisk. Vi kommer till det snart.

Vilka ljudfilstyper har stöd för högupplöst ljud?

Nu kanske du tänker att om högupplöst ljud är så fantastiskt, varför har vi inte alltid lyssnat på det? Svaret handlar om teknik. Mer specifikt handlar det om vad olika ljudfilstyper har stöd för – och hur stora de behöver vara för att all ljudinformation ska få plats.

En av de viktigaste skillnaderna mellan olika ljudfilstyper har att göra med en process som kallas komprimering. Den här processen tar vågformen från originalinspelningen och krymper den till en storlek som är lättare att skicka och lagra.

Det finns två övergripande typer av komprimering:

• Lossykomprimering, där en del av informationen som ingår i den ursprungliga ljudinspelningen går förlorad, vilket kan leda till en märkbar försämring av ljudkvaliteten.
• Losslesskomprimering, där all ljudinformation från originalinspelningen bibehålls samtidigt som filstorleken minskas. Det är den här typen av komprimering som används för högupplöst ljud.

Vissa typer av ljudfiler är okomprimerade och dessa bevarar också alla aspekter av originalinspelningen. Nackdelen är att de här filerna kan vara jättestora! Så historiskt sett har man gjort en avvägning mellan ljudkvalitet och lagring/lätthanterlighet. Detta börjar nu förändras i och med introduktionen av nya filformat som har stöd för losslesskomprimering.

För att göra det enklare att visualisera detta ska vi följa vad som händer med en låt som har spelats in i ett högupplöst format (24-bitars, 48 kHz) fram tills den når lyssnaren i form av en ljudfil:

Som du ser skapas vanligtvis två versioner av originalinspelningen för distribuering: en i ett okomprimerat obearbetat ljudformat och en i ett normalt cd-format. Data från det okomprimerade formatet kan sedan användas för att skapa losslessformat som FLAC och ALAC, samt för lossyformat som MP3 och AAC.

Högupplöst ljud kontra losslessljud

Någonting annat du kanske lägger märke till i bilden ovan är att både högupplöst ljud och ljud av cd-kvalitet har markerats som ”lossless”. Ljud som kodas i cd-formatet betraktas faktiskt som lossless eftersom det representerar en precis och korrekt ögonblicksbild av den analoga vågformen. Trots att den kanske inte har samma dynamiska omfång eller frekvenssvar som en liveföreställning så komprimerar en cd-skiva inte informationen på ett sätt som förvränger eller tappar informationen från originalinspelningen.

När man jämför högupplöst ljud med losslessljud så är den springande punkten att högupplöst ljud inte bara handlar om huruvida information går förlorad i samband med komprimeringen. Istället handlar det specifikt om ljud som har högre bithastighet och samplingsfrekvenser än vad som kan uppnås med normal cd-kvalitet. Så ett spår med losslessljud kan vara högupplöst men är inte nödvändigtvis högupplöst.

Låter högupplöst ljud bättre?

Svaret är kort och gott: ja. Men alla kan inte höra skillnaden.

Kom ihåg att normal cd-kvalitet (16-bitars, 44,1 kHz) en gång ansågs täcka alla de frekvenser som människor kan uppfatta. Det har senare visat sig att vissa människor faktiskt kan höra frekvenser som ligger utanför dem som cd-skivor kan återge. För de här personerna kommer högupplöst ljud nästan garanterat att låta bättre. Men för människor med hörselskador eller vars hörsel har försämrats med tiden kanske det låter precis likadant som en cd-skiva eller rentav MP3-ljud.

Om du vill veta om du kan höra skillnaden är det här ljudtestet från NPR en bra utgångspunkt. För att resultatet ska bli så rättvisande som möjligt behöver du lyssna på det i ett par kvalitetshörlurar som Sonos Ace eller via ett system med kapacitet för uppspelning av högupplöst ljud.

Så här kan du lyssna på högupplöst ljud

Fler och fler streamingtjänster börjar erbjuda losslessljud och högupplöst ljud. Amazon Music har till exempel många låtar med ultrahög definition, som de definierar som ”bättre än ljud av cd-kvalitet (upp till 24-bitars, 192 kHz)”. Filformatet ALAC från Apple Music kan också leverera högupplöst ljud på upp till 24 bitar/192 kHz, men du måste aktivera detta i inställningarna.

En äkta högupplöst ljudupplevelse kräver inte bara en viss streamingtjänst eller filtyp, utan även utrustning som har förmågan att återge originalinspelningarnas djup och detaljrikedom.

Du kan faktiskt streama losslessljud via Bluetooth med hörlurarna Sonos Ace – och det kommer garanterat att låta fantastiskt. Men för att uppspelningen av högupplöst ljud ska bli så exakt som möjligt behöver du ansluta till en Wi-Fi-aktiverad högtalare eller använda 3,5 mm-kabeln som medföljer Sonos Ace och ansluta hörlurarna till en ljudkälla.

Det är inte bara musik som blir bättre med högupplöst ljud. Ett hemmabiosystem från Sonos ger högupplöst ljud för filmer och tv-program. En förstklassig soundbar som Arc Ultra har inte bara stöd för högupplöst ljud utan sprider dessutom ljudet överallt i rummet för att ge en mer omslutande upplevelse.

Upplev högupplöst ljud med Sonos

Allt eftersom kapaciteten hos streamingtjänster och filtyper förbättras så håller Sonos jämna steg med utvecklingen genom att erbjuda produkter som kan göra rättvisa åt högupplöst ljud. Du kan se vilka streamingtjänster som har stöd för uppspelning av högupplöst ljud (som Apple Music och Amazon Music) i vår hjälpartikel som är tillgänglig här. Vårt utbud av trådlösa högtalare innehåller flera premiumprodukter som kan spela upp högupplöst ljud, inklusive Era 300 och Five.

Men det är inte allt. Våra soundbars erbjuder en förstklassig högupplöst ljudupplevelse, delvis tack vare Dolby Atmos-teknik och deras förmåga att skapa en omslutande flerdimensionell ljudbild som erbjuder helt nya möjligheter för rymligt ljud. Och våra högkvalitativa over-ear-hörlurar, Sonos Ace, kan anslutas med en 3,5 mm-kabel för att ge en helt privat högupplöst upplevelse. (Sonos Ace kan även uppnå losslesskvalitet via Bluetooth eller en USB-C-anslutning.)

Om du vill uppgradera ditt hemmasystem så att det kan spela upp högupplöst ljud får du gärna kontakta en Sonosexpert via telefon eller chatt.

​